DET HÄR ÄR INTE ETT VANLIGT HÄSTLÄGER

 

Det här är inte ett läger där du ska lära dig fler saker att göra med din häst.

 

Det är ett läger där du får träna på att se vad som händer innan du gör något alls. För ofta är det inte själva reaktionen som är problemet, det är allt som händer precis innan, en förändring i andningen, en spänning, en blick som förändras eller en n hov som flyttar sig. En liten tvekan och en förändring i din egen kropp. det är där kommunikationen börjar. Under tre dagar utforskar vi samspelet genom tre perspektiv:

​

HÄST ↔ HÄST

Vad händer mellan hästarna?

Hur skapas trygghet, avstånd, kontakt och tillhörighet?

​

HÄST ↔ MÄNNISKA

Vad händer när hästen möter oss?

Vad läser hästen av, och vad berättar den tillbaka?

​

MÄNNISKA ↔ HÄST

Vad förändras när du själv blir mer medveten om ditt nervsystem, din kropp och din påverkan? Du behöver inte välja ett av perspektiven, vi arbetar med alla tre. För relationen finns aldrig bara i hästen eller i människan, den uppstår i mötet mellan er.

​

NERVSYSTEMET ÄR EN DEL AV KOMMUNIKATIONEN

Hästar läser av sin omgivning hela tiden genom en inre radar, nervsystemet, och vi gör detsamma. I mötet mellan häst och människa påverkar därför våra kroppar, vår spänning, vårt tempo, vår andning och vår känsla av trygghet det som händer ofta innan vi själva är medvetna om det.

​

På lägret tränar vi därför inte bara på att förstå hästen, vi tränar på att upptäcka oss själva i mötet med hästen.

​

Du får öva på att:

– upptäcka små skiften innan de blir stora reaktioner
– förstå hur stress och spänning påverkar samspelet
– känna igen när ditt eget nervsystem förändras
– skapa mer förutsägbarhet och trygghet
– använda pauser som information
– hitta timing genom närvaro snarare än snabbhet
– möta hästens signaler som information, inte som problem

​

Målet är inte att kontrollera hästen, målet är att skapa sådana förutsättningar att hästen inte behöver gå i försvar.

​

DET SOM HÄNDER HÄR

Många kommer till oss för att de vill förstå sin häst bättre, men under dagarna händer ofta något annat: de börjar upptäcka vad de själva tar med sig in i mötet. För när du börjar se det som händer i de små ögonblicken blir det plötsligt möjligt att förstå sådant som tidigare känts oförklarligt.

​

Varför hästen plötsligt backar.

Varför kontakten försvinner.

Varför något fungerar ena dagen men inte nästa.

Varför en häst söker sig närmare en människa – och undviker en annan.

Varför en paus ibland skapar mer än ytterligare en instruktion.

​

Och kanske viktigast: Vad som blir möjligt när du själv kan vara kvar i kontakt även när något förändras. Det är där Hästikett börjar bli mer än kunskap, det blir något du kan känna igen i din egen kropp.

​

TRE DAGAR AV OBSERVATION OCH FAKTISKT LÄRANDE

Vi varvar:

​

Observation

• Du får träna blicken för de små signalerna och förändringarna

• Praktiskt arbete med hästarna

• Vi utforskar samspelet från marken och låter hästarna vara våra lärare

​

Reflektion

• Vad hände?

• Vad förändrades?

• Vad gjorde du?

• Vad gjorde hästen?

​

Samtal

• Vi sätter ord på det vi upplever och kopplar ihop hästens och människans perspektiv

• Vi följer inte ett färdigt manus För varje häst och varje människa är unik. Det betyder att mycket av det viktigaste lärandet uppstår i stunden

​

Du behöver inte vara erfaren

Hästikettslägret passar oavsett om du har haft hästar i hela ditt liv eller precis har börjat upptäcka hästens värld. Du kan till och med vara rädd, här behöver du inte prestera.

​

Du behöver inte kunna något särskilt, du behöver bara komma med nyfikenhet och viljan att se hästen ur ett annat perspektiv.

​

BARA FYRA LÄGER, BARA TRE DELTAGARE/LÄGER 

Under 2027 väljer vi att hålla Hästikettslägret riktigt litet, 3 deltagare per läger. Det innebär att vi bara har 12 platser totalt under hela året och det gör vi inte för att skapa exklusivitet för exklusivitetens skull, vi gör det för hästarnas skull och för din.

​

Små grupper ger oss möjlighet att sakta ner, observera mer och möta varje individ där den faktiskt befinner sig. Det ger också utrymme för det som inte går att planera: ögonblicken när en häst visar något eller när du upptäcker något, som när hela bilden plötsligt faller på plats. Vi vill inte fylla fler platser, vi vill skapa mer utrymme.

​