Den 13 september förlorade vi vår älskade Barco i akut tarmvred.

Att behöva ta bort en häst akut är som att ryckas rakt in i chock – för hela familjen, både två- och fyrbenta. Ingen hinner förstå innan allt är över, och ändå måste man handla, mitt i sorgen, mitt i det ofattbara.

I lördags förlorade vi vår älskade Barco i Akut tarmvred. Det kom som en chock – dagen innan såg allt hoppfullt ut och som "en vanlig kolik" så vi hann varken förbereda oss själva eller Flocken.

Allt gick så fort. Vid hans sida fanns hans bästa vän Jeenial, som inte lämnade honom förrän hans sista andetag. Mats höll hans huvud i sin famn, och tillsammans följde de honom genom övergången.

Strax därefter trädde Vitnos och Zäta fram, som om de direkt förstod, och slöt upp för att stötta Jeenial i förlusten av hans allra bästa vän. För första gången gick Vitnos fram och tog farväl av en död vän, det har hon inte mäktat med tidigare.

Sorgen är så oerhört tung och obegriplig. Vår Barco, som med så mycket värme, ömhet och kärlek, är inte längre här i kroppen.

Tack, allra finaste Barco, för allt du lärt oss. Det finns inga ord. Du är djupt älskad, oändligt viktig och kommer för alltid att vara en del av oss. Din berättelse kommer att leva vidare. Nu får du springa fritt med Exit och Stella

EN AKUT BORTTAGNING ÄR ALLTID EN CHOCK.. Att behöva ta bort en häst akut är som att ryckas rakt in i chock – för hela familjen, både två- och fyrbenta. Ingen hinner förstå innan allt är över, och ändå måste man handla, mitt i sorgen, mitt i det ofattbara.Jag förberedde Jeenial, men i sin oändliga klokhet visste han redan. Han stod där, vid sin älskade vän, och tog farväl. Det ögonblicket – när han sa hej då till sin allra bästa vän – skar genom hjärtat som ingenting annat.Sedan den dag de möttes 2011 har de nämligen varit oskiljaktiga. Två själar som följts åt, burit varandra, varit på otaliga äventyr och vilat tillsammans. Som ler och långhalm, alltid sida vid sida. Nu blev det deras sista stund tillsammans i denna värld. Och även om sorgen är bottenlös, så känner vi en enorm tacksamhet att vi fått uppleva en sådan vänskap som deras. Vänskap som ett heligt minne. Tack, allra finaste Barco, för att du älskade så troget och djupt. Du kommer alltid att vara en del av oss.

Barco hade velat att Vi fortsätter att sprida hästarnas röst om kärlek, läkning och närvaro vidare i världen, du kan stötta oss på gofund.me.