Den 5 januari förlorade vi vår älskade Basseman i kolik.

Kan stress framkalla kolik? Ja, absolut. Basse fixade inte årets storm och nyårsfirande, trots vidtagna säkerhetsåtgärder och att Flocken var inkvarterade i stallet när det var som värst.

Den 5 januari förlorade vi vår älskade Basseman, han dog i våra armar Det gick så fort att hjärtat inte hann förstå. Ena stunden var han där, den trygga, grundande närvaron i Flocken. Nästa stund stod vi inför det som ingen Fristad, hur kärleksfull den än är, kan skydda oss ifrån.

Jag vet inte vad vi tänkte när vi började bygga en Fristad. Inte tänkte vi att vi skulle behöva ta farväl av så många, så tätt inpå varandra, och i ungefär samma ålder. Exit 2023, Stella 2024, Barco 2025 och Basse 2026. Exit och Stella fick somna in för att deras kroppar inte orkade längre, Barco och Basse var båda akut och oerhört chockartat för alla. Inte tänkte vi då, att kärlek också innebär att gång på gång stå kvar när marken rämnar under fötterna. Nej, vi tänkte inte, men vi hade inte kunnat göra annorlunda.

Vi öppnade för liv. För trygghet. För läkning. För relation, värdighet och tid. Att få en andra chans. Och just därför gör det så oerhört ont när tiden tar slut. Basse, du var så älskad, så viktig och så värdefull precis så som du var. Du var hemma här. Och du dog inte ensam, du var omgiven av vänner. Det finns en sorg som inte går att trösta bort. Bara bära. I dag har vi och hela Flocken burit sorgen av allra finaste Basse. Och kanske är det just detta som är priset för att älska fullt ut, det allra svåraste. Att våga öppna hjärtat, även när man vet att det kommer att gå sönder igen.

Sov gott, älskade vän. Du är fri nu och utan smärta med Exit, Stella och Barco.

Ulbasse ("Basse") kom till oss en månad innan Barco i juni 2011 och räddades från slakt. Tack för allt du lärt oss under de här 14,5 åren.

Basse hade velat att vi fortsätter att sprida hästarnas röst om kärlek, läkning och närvaro vidare i världen, du kan stötta oss på gofund.me.