Artikel 7: Frysläget, när hästen slutar att kämpa

En häst som står stilla är inte nödvändigtvis en häst som känner sig trygg.

Vi människor har lätt för att tolka det vi ser utifrån våra egna förväntningar. En häst som tidigare protesterade men nu står stilla kan uppfattas som lugnare, mer samarbetsvillig eller äntligen redo att lära sig Men vad händer om stillheten betyder något helt annat? Hästens nervsystem har flera sätt att reagera när en situation upplevs som hotfull eller övermäktig. Vi känner ofta igen flykt och kamp när hästen försöker komma undan, spänner sig, protesterar eller gör motstånd, men annan reaktion är mindre uppenbar: När hästen slutar försöka påverka det som händer.

När kroppen går in i frysläge

Frysläget används för att beskriva en form av stillastående, där rörelse och initiativ minskar kraftigt i en situation som upplevs som hotfull eller övermäktig av hästen. Hos en häst kan det exempelvis visa sig genom att den blir ovanligt stilla, sänker huvudet, slutar protestera eller verkar frånvarande och den kan stå kvar trots att situationen tidigare hade fått den att försöka gå undan. Men det är viktigt att förstå att frysläget inte är en diagnos som vi kan ställa genom att titta på ett enskilt beteende.

En häst som står stilla kan vara avslappnad, men kan också vara trött, ha ont, ha lärt sig att det inte lönar sig att protestera eller befinna sig i ett tillstånd av stark stress. Det är sammanhanget, kroppens signaler, hästens tidigare erfarenheter och möjligheten att själv påverka situationen som hjälper oss att förstå vad vi faktiskt ser.

När motståndet försvinner

Tänk dig en häst som upprepade gånger försöker gå undan när människan närmar sig med utrustningen. Hästen kanske flyttar sig, höjer huvudet, vänder bort kroppen eller försöker lämna platsen. Människan fortsätter att närma sig och hindrar hästen från att gå undan och efter en tid står hästen stilla. Det kan se ut som om träningen har gett resultat, men vad har hästen lärt sig?

Kanske har den blivit tryggare genom positiva erfarenheter och en förändrad situation, men kanske har den också lärt sig att dess försök att påverka situationen inte leder någonstans. Om hästen upprepade gånger upptäcker att signaler, protester eller försök att komma undan inte förändrar det som händer, kan den sluta erbjuda samma motstånd. Det är här vi behöver vara försiktiga med våra tolkningar, att hästen slutar säga nej betyder inte automatiskt att den har börjat säga ja, en förändring i det synliga beteendet berättar inte ensam hur hästen upplever situationen.

Nervsystemet berättar mer än beteendet

Hästens beteende är en del av kommunikationen, men det ger oss inte hela bilden av hästens inre tillstånd, för att förstå behöver vi se till helheten. Hur ser hästens andning ut? Hur rör den ögon, öron, mule och huvud? Är kroppen avslappnad eller väldigt stilla? Kan hästen orientera sig i omgivningen och återgå till ett mer avslappnat tillstånd efter en utmanande situation?

Vi behöver också fråga oss vad som händer före och efter det vi observerar.

Har hästen haft möjlighet att öka avståndet? Kan den tacka nej? Förändrar människan sitt agerande när hästen visar obehag? Finns det smärta, trötthet, sjukdom eller tidigare erfarenheter som kan påverka reaktionen? En häst kan visa få tydliga signaler samtidigt som situationen fortfarande är svår för den, men vi behöver också undvika att tolka varje stillhet eller sänkt huvud som ett tecken på att hästen har stängt av. Det är vår uppgift att undersöka, observera och ta ansvar för förutsättningarna.

Vad händer när hästen får möjlighet att påverka?

Om vi vill förstå hästen behöver vi inte bara fråga hur vi ska förändra dess reaktion, vi behöver också undersöka vad som i situationen behöver förändras.

Det kan innebära att vi behöver avbryta eller förenkla en övning, skapa större avstånd, låta hästen röra sig undan eller ge den tid att återhämta sig. Det kan också innebära att undersöka hästens fysiska hälsa, se över miljön eller ta hjälp för att förstå tidigare erfarenheter och inlärda reaktioner. Och ibland behöver vi börja om från en helt annan utgångspunkt.

När hästen får större möjlighet att påverka sin situation kan vi lättare observera vilka val den gör och hur den svarar på våra initiativ, vi får mer information om vad som fungerar för just den individen. Målet är att skapa förutsättningar där hästens stillhet kan få vara just stillhet och där vi inte behöver förväxla frånvaro av motstånd med trygghet.

Vår uppgift är att fortsätta lyssna

Det är lätt att känna lättnad när en situation som tidigare varit svår plötsligt fungerar, vi vill ju se framsteg och få vardagen att fungera. Men om vi bara mäter framgång i hur snabbt hästen accepterar det vi ber om riskerar vi att missa viktig information. En häst som inte längre protesterar behöver inte vara en häst som mår bättre,, samtidigt är det inte heller rätt att automatiskt tolka en häst som står stilla som rädd eller avstängd, vi behöver vara nyfikna nog att undersöka skillnaden.

För mig börjar det med att vi flyttar fokus från att bedöma hästens prestation till att förstå dess upplevelse. Vi behöver lära oss att se hela hästen, dess kropp, nervsystem, erfarenheter och möjligheter att påverka sin omgivning.

Beteendet är inte början. Nervsystemet är början.

När vi börjar ställa andra frågor kan vi också upptäcka sådant som tidigare har varit lätt att missa.

En fråga att ta med sig

När din häst slutar protestera, hur vet du då att den faktiskt känner sig tryggare och vilka möjligheter har den att visa dig något annat? Det är en fråga värd att stanna upp vid, även när allt på ytan verkar fungera.

I vårt onlinecommunity Vägskälet är du välkommen att diskutera artikeln!