Artikel 6: När hästen blir tyst, är det verkligen ett genombrott?

Vi människor har länge berättat en makthistoria om hästar, en berättelse som fortfarande finns på många håll inom hästvärlden.

Det finns ett ögonblick som många människor tolkar som ett genombrott och det är vanligtvis när hästen slutar protestera. När hästen gör det en blir ombedd att göra, sänker huvudet, när kroppen verkar lugnare och motståndet försvinner. Och vi säger: ”Äntligen! Nu förstår den!” Men tänk om det vi ser, inte alltid är ett tecken på att hästen har förstått eller mår bättre? Tänk om vi har blivit så vana vid att se "lydnad" som ett resultat att vi slutat fråga vad som hände på vägen dit?

Vi människor har länge berättat en makthistoria om hästar:

"Hästen testar oss"

"Hästen vill bestämma"

"Hästen försöker dominera"

"Hästen behöver tydligare ledarskap"

"Hästen måste lära sig att vi bestämmer"

Det är en berättelse som fortfarande finns på många håll inom hästvärlden och den gör något med hur vi fortfarande tittar på hästen. När hästen säger nej letar vi alltid efter sätt att få ett ja, när hästen backar undan försöker vi få den närmare, när den spänner sig tränar vi på att den ska slappna av och när den inte vill gå fram ökar vi ofta vår påverkan. Men vad försöker hästen egentligen få oss att förstå? Och ännu viktigare: vad händer i hästen när vi ber den om det här?

En häst kan sluta kämpa utan att känna sig trygg

Nervsystemet är inte en av- och påknapp för lydnad. När en häst möter något som upplevs svårt, hotfullt, smärtsamt eller överväldigande kan den reagera på många olika sätt. Den kan fly, försvara sig, spänna sig, försöka komma undan. Den kan bli hypervaksam, men den kan också bli väldigt stilla och stillhet behöver alltid förstås i sitt sammanhang.

Vi behöver alltid titta på flera saker än bara det som uppenbart händer i hästens kropp i form av beteende. Kan hästen återgå till ett normalt tillstånd efter belastning? Kan den själv söka kontakt och lämna den? Kan den påverka vad som händer? Kan den säga nej utan att situationen blir värre? Och vad händer när människan ökar kraven? Det är där bilden börjar bli intressant.

Beteendet är det vi ser, en hästen är så mycket mer än sitt beteende.

Och det här är en viktig skillnad. En häst som kastar sig bakåt ger oss information, men även en häst som står helt still ger oss information. Beteendet är inte hela förklaringen, för bakom beteendet kan det finnas kroppsliga förutsättningar, smärta, stress, tidigare erfarenheter, inlärning, miljö, relationer, sociala behov och hur mycket kontroll hästen upplever att den har. Därför behöver vi alltid fundera över vad beteendet berättar om hästens situation och vad som behöver förändras för att hästen ska få bättre förutsättningar.

Tänk om hästen försöker få hjälp?

Har du någon gång tänkt en frågan? Det är inget man får lära sig när man börjar med hästar. Men just den fråga betyder att vi tar informationen från hästen på allvar innan vi bestämmer vad den betyder. För en häst kan ett nej vara början på en viktig upptäckt, och vi behöver fundera över varför nejet kommer. Är det för svårt eller oklart? Känner hästen smärta eller är den rädd? Kräver vi för mycket just nu eller är miljön för belastande? Finns det tidigare erfarenheter som påverkar situationen eller har hästen lärt sig att det ändå inte spelar någon roll vad den gör?

Den sista frågan är särskilt viktig. För vad händer när en individ gång på gång försöker påverka sin situation utan att lyckas? Till slut kan beteendet förändras för att försöken att påverka slutade löna sig.

Det är här hästens möjlighet att påverka blir avgörande

En häst behöver inte få bestämma allt för att ha möjlighet att påverka, men den behöver få uppleva att dess signaler spelar roll och det förändrar också människans roll. Vi blir inte mindre tydliga när vi lyssnar, vi blir mer precisa.

Det här är hästförståelse

För oss på Hästakademin handlar hästförståelse om att kunna stanna kvar längre i frågan och att se hästen som en helhet: Kroppen, nervsystemet, erfarenheterna, miljön, relationerna, möjligheten att påverka och människan som en del av systemet. För vi möter aldrig bara ett beteende, vi möter en häst med ett nervsystem och vi tar med oss vårt eget nervsystem, våra erfarenheter, våra förväntningar och våra idéer om vad en häst borde göra. Det är därför två nervsystem möts varje gång vi går in i en situation tillsammans, Ibland är det inte hästen som behöver bli bättre på att hantera oss, ibland behöver vi bli bättre på att förstå vad vi faktiskt ber hästen om.

Så nästa gång hästen blir tyst

Stanna upp innan du gratulerar dig själv, titta, andas och lägg märke till hela hästen. Fråga: Vad blev tyst? Var det motståndet? Eller var det kanske hästens försök att påverka situationen? Och den kanske viktigaste frågan av alla: Blev hästen faktiskt tryggare eller blev den bara tystare? Det är skillnaden mellan att träna ett beteende och att försöka förstå en häst.

Vilket lager tittar du på först när en häst förändrar sitt beteende, det synliga beteendet, kroppen, nervsystemet, erfarenheterna eller situationen runt hästen? Diskutera vidare i Vägskälet.